Samtliga foton: Kulturista
På hösten är det färgfest i koloniträdgårdarna i Tanto. Träd och buskar tävlar med sin färgprakt. Bilderna är från en av Stockholms många vackra höstdagar 2020.
Det är ljuvligt att gå omkring och kika in i de små välskötta och yteffektiva koloniträdgårdarna med sina söta stugor. Och alla årstider har sin tjusning, men frågan är om inte hösten ändå är finast? Det råder ett lugn som inte infinner sig under den hektiska våren, då allt ska planteras, sås och fixas. Och på sommaren är här alltid fullt av folk. Men på hösten då är det tyst och lugnt – och väldigt färggrant.
Alla årstider har sin tjusning, men frågan är om inte hösten ändå är finast?
Koloniträdgårdarna är inte bara en vacker del av Tanto, de berättar också en bit Stockholmshistoria. Koloniträdgårdsrörelsen växte fram i början av 1900-talet för att ge stadsbor möjlighet att odla och komma ut i grönskan.
I Tanto fick odlingarna en särskild betydelse under första världskriget, när det rådde brist på mat i Stockholm. Staden upplät mark till odlare och många av dem arbetade vid det närbelägna sockerbruket. Sluttningen mot Årstaviken lämpade sig bra för odling, även om den branta terrängen gjorde att kolonisterna fick bygga terrasser och stödmurar.
I dag är odlingslotterna förstås något helt annat än en lösning på stadens livsmedelsbrist. Men fortfarande ligger de där tätt intill varandra, med små stugor, fruktträd, odlingar och gångar som slingrar sig genom området. På hösten, när tempot sjunker och löven skiftar färg, tycker jag kanske att de är som allra finast.