Om du besöker Visingsö ska du definitivt hyra cykel. Ön gör sig bäst med vinden fläktande i ansiktet och dofterna i näsan. Ön är platt som en pannkaka så till och med den mest ovane cyklisten tar sig lätt runt ön som inte är längre än 1.5 mil och 2 km bred som bredast.

En av de vackraste platserna jag såg på Visingsö var definitivt Rönäs. Rönäs är inte mer än vad dessa bilder visar, ett par hus och -vatten!  Men behöver man mer med en sån utsikt? Knappast!

Strunta i att färdas på den stora asfalterade vägen speciellt sträckan från hamnen till Kumlaby.
Den inleds tyvärr väldigt trist med en ganska ful pinnmoskog. Ta hellre de små vägarna som går
både i nordlig och sydlig riktning från hamnen.

Vägen som går på den västra delen av Visingö är helt klart den vackraste av dem alla och den bör man färdas söderut, så man hela tiden har solglittret i vattnet framför sig.

Där vägen tar slut och börjar vika av mot norr ligger Näs slottsruin. Av slottet återstår inte mycket, men visst förfall får man räkna med på byggnader från 1100-talet. Här dog Magnus Ladulås och jag undrar om han inte fick hjärtsnörp av skönheten här.

Vid hamnen finns Visingsborgs Trädgård, en mycket fin trädgård och restaurang . Man blir ju lite lätt avundsjuk på de som odlar i zon 1. Där står också det som kanske de flesta förknippar med Visingsö, nämligen Visingsborgs slottsrutin.

Jag tycker verkligen du ska åka till Visingsö någon gång.  Se till att solen skiner och vattnet glittrar.
Det är då pärlan är som vackrast!

Foto: Flitiga Myran