Den 12 september 2001 reste vi till Istanbul. – Med vånda. Vi vet ju alla vad som hände dan innan och världen kändes så otrygg, men jag är så glad att vi gjorde den här resan, för den tillhör definitivt en av dem som betytt mest för mig.

Vi bor på ett hotell i mitt i Gamla Stan inte långt från Sultanahmet, på åttonde våningen med balkong ut mot Marmarasjön. Asien på andra sidan.  På hustaken nedanför oss leker barn, kvinnor hänger tvätt och män dricker te.

Längs kajen vid bron över Bosporen lägger båtarna till. Där är det också populärt att fiska. Överallt människor och myller. Dofter och färger. Det som förvånar mig mest är att trots att det är trångt som i en tändsticksask blir det aldrig några problem att ta sig fram. I den smalaste gränd dyker en lastbil upp. Försäljarna som har halva sina butiker ute på gatan plockar lugnt och stilla in sina varor och låter lastbilen passera. Under tiden chauffören väntar får han naturligtvis ett glas te. Alltid tid till ett leende, alltid tid till vänlighet.

Foto: Flitiga Myran
Ursäkta bildkvalitén. Dessa bilder är tagna med min gamla kamera.