När vi var i Italien förra hösten besökte vi också Siena, staden på kullarna. Vi bodde på en vingård ett par mil utanför Siena och La Signora, patronan  vi hyrde av var mycket bestämd med att vi skulle besöka staden.
Hon bokade till och med en guidad stadsvandring för vår räkning.

Guiden, La signorina Clouseau,  ja det var i alla fall det namnet vi genast gav henne, för hon hade ett ytterst märkligt sätt att tala engelska på.  De var faktiskt något av det roligaste jag hört. Varje vokal skruvades en aning mot euö och alla ord fick ändelsen eee.

Vi påbörjade guidningen i en kyrka och jag fullständigt exploderade i ett skrattanfall, så fort hon öppnade munnen.

– You see, it a wasa becaeöuuseee the chööörcheee was a very strongeee in Italeeee the Pöp could buildeee  a biga chörrcheee….

Jag stod som tur var längst bak i gruppen, men såg hur mångas axlar skakade betänkligt. Jag var tvungen att låtsas att jag hade satt något i halsen och skyndande ut ur helgedomen.
Sedan var det ju liksom kört. Jag fick kämpa mot skrattet under hela guidningen och det hela slutade med huvudvärk och vi avvek från sällskapet. Jag har inte en susning om vad bilderna föreställer och jag kommer inte ihåg ett dyft av vad hon berättade men jag han höra hennes engelska – Löudeee and cleauöree.

Det jag däremot kommer ihåg är den underbara lunchen vi åt på Osteria il grattacielo i gränden Via dei Pontani och katten som svassade runt våra fötter. Men det är i och för sig inga dåliga minnen!

Foto: Anneli

Uppdaterat: Om ni tyckte det var roligt, läs här!  Det sägs ju att ett gott skratt förlänger livet. Jag kommer att leva till en bit över hundra tack vare Mike och hans vänner!