Natten till i måndags vaknade vi mitt i natten av en jädrans brak. Både älsklingen och jag hoppade i våra sängar och gick upp för att se vad som hänt. Spanade ut genom sovrumsfönstret och tog en vända i huset. Men inga spår av något.

Tills igår. Då jag skulle hämta en sekatör i ”lillstugan” Vårt ursöta lilla hus som jag drömmer om att få inreda som en liten sommarstuga med vit kösksoffa, litet bord med broderad duk, pelargoner i fönstren och där vi kan äta kräftor och ha kafferep och där gäster kanske kan övernatta. Nu används lillstugan endast som trädgårdsförråd. Där har vi gräsklippare, cyklar och allsköns bråte. Där har jag också haft min samling av gamla lerkrukor, många av dem från Gränsfors. Jättefina med underbar patina.

Jag öppnar dörren och möts av katastrof, konsolhyllan med alla krukor har fallit rakt ner i golvet. Alla krukor krossade. Inte nog med det, under hyllan stod vår sprillans nya gräsklippare. Plasthöljet som skyddar motorn blev också krossat.

Först blev jag så fruktansvärt  ledsen, men när jag väl satte igång och röja kändes det hela som ett renande bad och jag fick slängfeber. Varför ha 6 sekatörer varar fem rostiga? Eller gräsfrön bäst före -93? Och RoundUp!!? -Är inte det förbjudet? Jag fyllde en hel sopsäck med skit och därtill två stycken grillar. Fyra flätade Wigwams som börjat murkna. 4 äppellådor. Och jag ljuger inte,  säkerligen över 500 plastkrukor. Nu står allt på parkeringen i väntan på vidare transport till soptippen.

Det känns faktiskt som om katastrofen på något sätt fört mig närmare min dröm. Idag ska jag ställa in ett litet bord vid fönstret… och kanske sätta en blomma på.

Foto: Flitiga Myran