På Sven-Harrys Konstmuseum står familjen i centrum i Familjen – på gott och ont. Här möts 49 konstnärer och 81 verk från sent 1700-tal fram till idag. Tillsammans berättar de om hur synen på familjen har förändrats, men också om sådant som tycks vara förvånansvärt konstant.
Jag börjar mitt besök med filmen om utställningen och blir berörd när Sven-Harry Karlsson berättar om sin svåra barndom och relationen till sin far. Det tog lång tid innan han kunde tala om den och så småningom kom konsten att bli en plats där han fann tröst.
Kanske känner jag igen något i det. Familjen har aldrig riktigt varit kittet i mitt liv. Mina föräldrar dog unga och själv flyttade jag tidigt, långt från dem som fanns kvar. I stället har nära vänner och andra människor jag mött genom livet blivit min egen familj, min flock. Och kanske har också konsten, på sitt sätt, blivit en plats att återvända till.
Familjen formar oss på olika sätt genom livet. I konsten ryms både tryggheten och kärleken, men också konflikterna, förlusten och de relationer som lämnar spår.
FAMILJEN FÖRÄNDRAS
Utställningen sträcker sig över två sekel. Här finns äldre tiders familjeporträtt och föreställningar om hemmet, föräldrarna och barnen, men också verk som berättar om hur familjen och våra roller inom den har förändrats.
I de samtida verken vidgas bilden ytterligare. Hos Sixten Sandra Österberg möter vi två kvinnofigurer tillsammans i en fåtölj. Martina Müntzing skildrar sin egen familj i Jag tänker på det imorgon, målad under en tid då maken Lars Arrhenius hade fått sitt första sjukdomsbesked. Familjemedlemmarna befinner sig tillsammans i samma rum, men var och en är samtidigt försjunken i sitt.
Hos Ylva Snöfrid möter vi familjen i både livets början och slutskede. I målningen Pappa från 2013 har hon skildrat sin döde far, insvept i intensivt rött. I The Birth of Xenia ser vi i stället en födsel.
I de samtida verken vidgas bilden ytterligare. Hos Sixten Sandra Österberg möter vi två kvinnofigurer tillsammans i en fåtölj. Martina Müntzing skildrar sin egen familj i Jag tänker på det imorgon, målad under en tid då maken Lars Arrhenius hade fått sitt första sjukdomsbesked. Familjemedlemmarna befinner sig tillsammans i samma rum, men var och en är samtidigt försjunken i sitt.
Och hos Ylva Snöfrid möter vi familjen i både livets början och slutskede. I målningen Pappa från 2013 har hon skildrat sin döde far, insvept i intensivt rött. Och i The birth of Xenia ser vi en födsel.
ATT GJUTA SIN MAMMA I GULD
Ett av de verk som berör mig särskilt är Anders Krisárs dödsmask av sin mamma. När hon dog lämnade hon ett arv till sina söner. Krisár använde sin del till att gjuta hennes dödsmask i 18 karat guld. Fyra kilo guld.
Jag tycker att det är ett så fint sätt att hedra sin mamma. Att låta arvet efter henne bli ett konstverk i guld.
Samtliga foton: Kulturista
FAMILJEN PÅ GOTT OCH ONT
Utställningen rör sig fritt mellan olika tider och konstnärskap och mellan helt olika erfarenheter av vad en familj kan vara.Här finns barndom och föräldraskap, kärlek och trygghet, men också konflikter, förlust och de spår som familjen lämnar efter sig. Ibland är familjen de människor vi lever tillsammans med. Ibland finns den framför allt i våra minnen.
Kanske är det också därför Familjen – på gott och ont berör mig så mycket. Den handlar inte bara om familjen som motiv i konsten, utan om hur våra relationer formar oss, förändras och följer oss genom livet.
Och jag återkommer till det Sven-Harry berättar i början av mitt besök, om hur han fann tröst i konsten. Kanske är det just det konsten kan göra. Hjälpa oss att förstå, bearbeta och ibland bara ge oss en plats att vara på.
Familjen – på gott och ont visas på Sven-Harrys Konstmuseum till och med 13 september 2026.