Det vackraste rummet i vårt hus har länge väntat på att få sig en ansiktslyftning. Vi har visserligen varit här och fixat tidigare, men vi slutförde inte då.

Rummet fick ett nytt tak för fem år sedan eftersom det helt plötsligt började regna in – och jag lovar det var inte lite vatten som strömmade in. Fönsterna såg ut som det gjorde hos fiskaffären förr i tiden. Regnet rann  mellan glasen. Och golvet var en sjö.

Mitt i vintern var vi tvungna att avbryta en köksrenovering för att laga tak. Vi hade just brutit upp golvet i köket och det enda vi hade där var en spång att gå på, en kran i väggen och en micro. DÅ fick jag bältros! Så sjuk har jag aldrig varit. Så ont har jag aldrig haft. DÅ dog min pappa…. och Då bestämde sig taket till blomsterverandan att ge vika för regnet.

Jag var för sjuk för att orka ta itu med eländet, dessutom hög som ett hus av en massa piller mot smärtorna. Men min man rev ner hela det gamla taket som visade sig vara helt genomruttet och byggde nytt. Utifrån och in. Sedan dess har vi liksom inte orkat med att renovera just i det rummet. Tills igår…..

Foto: Flitiga Myran

Vi skulle egentligen bara göra en liten fuskrenovering och måla väggarna vita, men vår nyfikenhet på vad som gömde sig bakom plywooden drev oss att ta fram kofoten – och ja, sedan var det ju liksom kört.

En fin liggande panel, samma som på fasaden, så troligen har verandan inte varit inbyggd från början.
Längs med taket en målad bård, liknande målningar har funnits på flera ställen i huset. Sonen till arkitekt Karl Pettersson som ritade detta hus till sig själv och sin familj var dekormålare på Kungliga Dramaten i Stockholm.

Det är spännande att göra ”resor” i lagren på ett gammalt hus. Snart kommer vi att sätta våra spår i detta rum, spår som någon efter oss kommer att roa sig med att riva bort.