I morse, just då solen steg upp och färgade mitt rum orange kastade adventsstjärnan i fönstret en så vacker skugga på kakelugnen.  Jag tänkte det här kommer att bli en bra dag.

En kort stund därefter sitter jag i bilen på väg till jobbet. Jag noterar att alla trafikljus är släckta men tänker inte mer på det. Väl framme går det upp för mig att ”strömmen har gått”. Det är från och med nu den vackra morgonen ändrar skepnad  till att bli en av mina absolut värsta dagar. Elavbrottet visar sig sedan vara ett av det största i Stockholm  på mycket lång tid.

Foto: Flitiga Myran vid soluppgången onsdagen den 12/12.

Eftersom vi reser till Riga imorgon måste alla beställningar gjorda hos Cosas fram till dags dato klockan 09.00 skickas ut idag. De bara måste ut. 67 paket. Nu till jul är det ju extra viktigt att kunna leverera i tid.

Medan jag väntar på att strömmen ska komma tillbaka går det upp för mig hur sårbart vårt samhälle är. Det är knappt något som fungerar utan el. Man kan inte lyssna på radio för att få information, jag kunde inte ens lyssna på radio i mobilen, eftersom batteriet var så svagt – och jag kunde ju inte ladda dem. Man kan definitivt inte jobba, inte ens sätta på en kopp kaffe. Tur nog är våra lokaler ljusa med stora fönster,  men i korridoren var det blecksvart.

Halv tolv kom strömmen tillbaka! Då hade jag en dryg timme på mig att skriva ut ordrar, fakturor och fraktsedlar till paketen (de flesta paketen hade jag gudskelov packat redan dagen innan) innan Schenker kommer och hämtar.
När strömmen kom tillbaka visade det sig att även vår server fått sig en törn och vägrade starta om. Ytterligare en dryg halvtimmes ”pyssel”. Sedan kommer dödsstöten. Skrivaren har lagt ner. Det går alltså inte att skriva ut ett enda litet futtigt papper.
Det är då man förvandlas till en apa och börjar skrika till datorn  – Jamen är du dum i huvet?? Skrivaren står ju här!!! Lyckades i alla fall senarelägga hämtningen från Schenker till klockan två.

Halv två lyckades vi efter en jäkla massa habrovinklar och nödlösningar som vi inte ens ska prata om, få ut fraktsedlarna – men resten…
Nä! Skrivaren är död! Eller rättare sagt porten som skrivaren ska ha i datorn, som finns för jag ser den, finns ändå inte. skulle man kunna säja. Det är med ett tvivelaktigt nöje jag kommer tillbaka på måndag med vetskapen att skrivar(helvetet) fortfarande sitter där och hånler mot mig.
Men då kommer jag att ha med mig Mr Superman, eller rättare sagt vår nätverkstekniker, som guidat mig per telefon under hela dagen.
Det skulle inte förvåna mig om MrHP blir så rädd av bara åsynen av honom på måndag att han uppstår från det döda.

Men nu kära vänner ska jag lägga detta till handlingarna, för imorgon styr kosan österut närmare bestämt till Riga och det ska bli så oerhört skönt!
Jag kommer att ha en helt underbar helg (det känner jag på mig) och detsamma önskar jag er!