Det har blivit en hel del film under hösten. Eftersom både teatrar och konserter varit inställda på grund av pandemin har jag tröstat mig med att njuta av film i biomörkret.
– Och som jag njöt av den här filmen!
Det är en frisk och ny tolkning av Charles Dickens välkända bok David Copperfield, en bok som filmats ett otal gånger. Men av de jag sett är den här överlägset bäst. Ett grepp som jag särskilt gillar är att filmen är ”färgblind” dvs, alla rollerna spelas inte av vita.
Foto: Söråkers Folkets Hus
Det får i alla fall mig att i biomörkret rodna över mina egna fördomar när en av filmens rikaste och mest konservativt brittiskt hårdnackade person är en svart. Kvinna.
För en bråkdels sekund uppstår förvirring i min hjärna, men därefter njuter jag bara. Så förlösande.
Vi får följa den unge David vars liv har en tendens att likna en berg- och dalbana. Som ung vältalig – och ständigt skrivande pojke i en idyllisk uppväxt med sin mor, änka, till hårda prövningar när hon gifter om sig med onsint man som skickar iväg David till tukt, dvs barnarbete på skitig fabrik.
Ett persongalleri av mycket märkliga människor, knasbollar och knäppgökar gör honom sällskap och vi får sedan följa Copperfields liv genom hans äventyr och iakttagelser
Jag är lyrisk, uppfylld och glad över den här filmen – och skrattade högt flera gånger i salongen. För det är en rolig film, dråplig och lite farligt nära buskis emellanåt. Men ändå. Rolig och fräsch!
Fakta:
Brittisk drama/komedi med bland andra Dev Patel (Slumdog Millionaire) Tilda Swinton och Hugh Laurie.
Regi Amandu Iannucci
Kulturistas betyg: 
0 kommentarer